Share this:

Jag bor i ett område som har en stor andel SD-sympatisörer, men jag tror faktiskt inte att det speglar någon verklig invandrarfientlighet. Vi har en stor andel finska invandrare som har bott här sedan urminnestider och nästan inga andra utländska nationaliteter. Problemet är istället, som framgår av artikeln i Dagens Samhälle, att de gamla industrijobben har gått förlorade och i spåren av den strukturella arbetslöshet som detta leder till så växer det fram en frustruation som går ut över de som egentligen inte ens finns här. De som har läst lite europeisk historia vet hur denhär typen av frustruation kan leda till ofattbara tragedier när någon/några tar sig för att kanalisera den till något som ingen normalt funtad människa ställer upp på i vanliga fall. Frustruationens förmåga att få oss angripa t.o.m. de mest nära och kära är välbekant för de flesta av oss, och det är just det som SD utnyttjar för att vinna mark på den politiska arena. Därför kan jag förstå alla de som hatar att ha med SD-politiker att göra i de politiska forum som de nu är invalda i, men om vi ska stoppa de från att piska upp stämningar som kan leda till verklig invandrar- och främlingsfientlighet i stora samhällsgrupper så måste vi ta itu med den frustruation som deras väljare känner innan den blommar ut i verklig invandrar- och främlingsfientlighet. Hur det ska gå till vet jag inte, men däremot vet jag att vi inte vinner något på att skifta vårt fokus från att hjälpa de frustruerade till att vi ägnar oss åt meningslösa gräl med de som utnytjar de frustruerade i sina egna, tidvis tämligen grumliga, syften. Det borde vara en tanke som vi politiker i alla förekommande färger från blått till rött borde kunna ställa oss bakom, eller hur?