Jag var med om att bygga upp diskussionsnätverken på FirstClass i mitten på 90-talet, och har hängt med i utvecklingen av de sociala medierna sedan dess. Oftast som passiv åskådare, men med periodvisa inhopp i olika nationella och internationella nätverk. Därför facineras jag av hur mycket som har hänt vad gäller förutsättningarna för vårt umgänge med andra, samtidigt får hålla med min son som säger att Facebook inte är något annat än ett gammaldags torgmöte. När jag ser det ur hans perspektiv så känner jag faktiskt igen allt det gamla som han pekar på (märkligt nog med tanke på att han är för ung för att ha varit med på den riktigt goda “gamla tiden”). Inläggen och meningsutbytena påminner mig om det som utbyttes mellan oss studenter på Yale i alla hörn av Campus, och får mig att inse att det inte är någon fantastisk snilleblixt som ligger bakom Facebook – bara ett par studenter på Harvard som fick för sig att fixa en ny arena för campusskvallret. Att den nya arena har blivit så lyckad som är, beror just på den erbjuder en samtals-/skvallermiljö som är precis som den vi hade på “campus”/skolgården eller på torget, kyrkbacken, eller var vi nu råkade samlas i forna tider.
Nu när jag har hamnat i folkmassan på “Facebooktorget”, så landar jag ofelbart i ett antal diskussioner med de som förfäras över dialogerna på “Facebooktorget”, och får höra samma fördömmanden av folk (d.v.s. ungdomar) som exponerar sig på Facebook, som jag hörde efter alla “kyrkbacksmöten” i min ungdom. Vanligtvis så får de diskussioner ett snabbt slut när de som utger sig för att värna om den gamla tidens moral, etik och anständiga samtalsformer återgår till att utbyta åsikter, synpunkter och skvaller precis på samma sätt de suspekta “facebookarna” gör, fast på, som de ser det, en mer gammaldags och därför tryggare arena.
Det här fenomenet har flera dimensioner och Facebook torde komma att bli en guldgruva för forskare inom ett flertal beteendevetenskapliga områden, likväl den redan är en guldgruva för alla som förstår vikten av att hålla sig mitt på torget när man vill torgföra sitt budskap, vad det än månde vara.
