Share this:

Det händer att folk ramlar på gatan och reser sig utan problem, men ibland går det inte så bra …

Ca. 14.50 idag, så ramlade en äldre dam med rullator på gatan utanför mitt hus, utan att kunna komma upp igen. En man och en kvinna ur det s.k. A-laget stannade och kämpade för att få upp henne utan att lyckas, medan ett antal av hennes grannar tittade på från sina fönster utan att erbjuda hjälp i någon form. Min fru och jag råkade vara ute i trädgården så vi hörde hur mannen och kvinnan försökte få upp henne, så vi gick till undsättning, men damen var tung och klagade på smärtor när vi försökte hjälpa upp henne. Vi vågade inte ta i, eftersom vi inte visste om hon var skadad, så vi ringde efter hjälp som vi trodde att vi skulle få.

Men, så fungerar det inte i dagens välfärdssamhälle! Ambulansen var upptagen, polisen lika så och en äldre dam som ligger i kylan på en blöt gata är inget ärende för räddningstjänsten! Tack och lov för att det är varmt idag och inte som för någon vecka sedan, eftersom hon blir hjälplöst liggande på gatan utan hjälp i sikte! Vi hämtar filtar och hustrun täcker över henne, medan jag försöker få kontakt med någon som kan hjälpa oss med damen.

Det har gått en halvtimme sedan vårt misslyckade försök att få hjälp med ambulans eller polis, när en förbipasserande åker till Spångagården och mobiliser ett par damer från hemvården. Damen har legat på gatan i över en timme när vi tillslut får ihop den hjälp som behövs för att få upp henne från gatan och in i hennes lägenhet, och som sagt, tack och lov att det är så varmt som idag.

Det slutade bra, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig något av det som jag upplevde på gatan utanför mitt hus … ingen omedelbar hjälp från de grannar och förbipasserande som såg vad som hände, ingen omedelbar hjälp från de myndigheter som vi tror ska hjälpa oss … bara ett par A-lagare som agera goda samariter.

Jag har bara ett ord för vad jag upplevde idag: “Skrämmande!”