Jag hamnade i en livlig diskussion på Facebook om det som kallas för Fas 3 i arbetsmarknadsprogrammen, vilket föranleder mig att fundera på saken med utgångspunkt från mina egna erfarenheter under de senaste åren.
Till att börja med så läste jag en hel del nationalekonomi på Yale och blev därmed bekant med att arbetslösheten har många ansikten, i vissa fall i form av kortvariga omställningsproblem efter verksamhetsnedläggelser och nedskärning, och i andra fall betydligt större problem i form av s.k. strukturell arbetslöshet som bottnar i samhälls- och näringslivsförändringar som gör att gamla kunskaper och yrkeserfarenheter blir värdelösa så som arbetsgivarna ser det. Däremellan finns det en massa former av arbetslöshet som kan botas med konventionella omskolningsåtgärder, förutsatt att samhället bedömmer att det personen i fråga inte är för gammal för att anses vara ett lönsamt omskolningsobjekt. Gränsen mellan “botbar” strukturell arbetslöshet och en evig sådan går med andra ord att flytta med hjälp av de konventionella omskolningsåtgärderna, men här är resurserna långt ifrån så stora att de kan nå alla arbetslöshetsgrupper, vilket resulterar i en medveten eller omedveten styrning av resurserna till de grupper där man tror att de gör mest nytta såväl för individerna som för samhället. Rätt eller fel, så utmynnar detta i att experterna kräver höjd pensionsålder för att säkra den framtida arbetskraften, medan många av de som har ett antal år kvar till dagens pensionsålder inte anses vara omskolningsbara varken som samhället eller näringslivet ser det med en ökad strukturell evighets arbetslöshet som följdeffekt.
Hur man löser detta tål att fundera på både en och två gånger oavsett vilken partiflagga som man viftar med i debatten, och där tänker jag inte sticka ut hakan, åtminstone inte just nu, med några storskaliga lösningsförslag. Däremot, så har jag en personlig erfarenhet av hur man kan sätta upp en Fas 3-sysselsättning som skiljer sig som natt och dag från den bild som bl.a. Östnytt presenterade härom sisten. D.v.s. en verksamhet där deltagarna upplever sin Fas 3-sysselsättning som så meningsfylld att det är bra mycket svårar att få de att gå hem och vila sig från verksamheten än att få de att komma till “jobbet” sprudlande glada över att få vara där!
Det är ett pilotprojekt i Eskilstuna som är så nytt att jag inte kan säga något om vart det leder i slutänden, men efter ganska precis två månader så kunde alla som besökte Samexistensmässan igår träffa ett team på, just nu, 12 fas 3′are som arbetade stenhårt på att våran monter “Självkraft i Eskilstuna” dra till sig de långtidsarbetslösa som vi vill ha med oss i arbetet med att utveckla oss själva och andra i det som vi själva ser som ett verkligt meningsfyllt Fas 3-sysselsättningsprojekt (annars skulle vi naturligtvis inte ha lagt ner själ och hjärta på visa upp oss med all kraft som vi har).
Okey, vad är det som vi gör som är så märkligt då? Ja, vi har helt enkelt tröttna på att vara “viljelösa offer” för vilka omständigheter som det när som har gjort oss långtidsarbetslösa (helt olika för var och en av oss), och istället har vi valt att haka på det där med “Self Empowerment”, d.v.s. att ta saken i egna händer på ren svenska. Arbetsförmedlingen och Dynama Kompetensutvecklings AB kom tacknämligt, för oss, överens om att starta ett pilotprojekt där tanken är att samla 15 långtidsarbetslösa i en gemensam satsning på att vaska fram affärsidéer som vi kan utveckla till anställningsskapande verksamheter i form av kooperativa företag som faller i kategorin “sociala företag”.
Jag ska inte gå in i detaljerna kring vår verksamhet i projektet, jag kan lova att ni får samma svar från alla deltagare som från mig på frågan “upplever ni er Fas 3-sysselsättning som meningsfylld?, vilket är ett rungande “JA”. Om ni sedan dristar ett till att fråga om vi tror att fråga om vi tror att vi kan lyckas vända på utveckling för oss själva och andra som vill ansluta sig till oss, så kommer ni att få ett nytt rungande “JA” till svar.
Om ni vill veta mer om oss och våra tankar på meningsfylld Fas 3-sysselsättning, så ställ gärna frågor i kommentarfunktionen, så ska jag besvara dem. Alternativt, så kan ni kontakta Dynama på 016-144370, eller om ni tillhör Fas 3 så kan det vara ännu bättre att ni pratar med er arbetsförmedlare om Självkraft i Eskilstuna.
Sist, men inte minst, så vill jag tydliggöra att jag inte har någon annan roll i denhär verksamheten än att jag är placerad där av AF på samma villkor som resten av mina vänner i nämnd verksamhet.
Bästa Lars Grape
Din avsikt är nog bra och välment, men du har missat det viktigaste…
Det är nog bra som du säger att ta tag i saker själv och att träda ut ur “offerrollen”
Men det vi protesterar mot är förnedringen i att utnyttjas som gratis (värdelös) arbetskraft, i samma jobb som vi och våra arbetskamrater fått lämna p ga “arbetsbrist”
Egentligen är det ju inte det som ligger bakom utan “penningbrist”
(Varför man nu inte kan skriva det, är också en fråga. Många missförstånd skulle därigenom kunna undvikas)
Sedan tar man de pengarna och ger till “mer eller mindre seriösa anordnare”, av diverse projekt,
och vi i fas 3, får utföra jobbet utan rättigheter eller lön, för anställningsstöd 65% eller mindre.
Vi svälter! Vi far illa! Får sälja hem och bohag!
Några har redan nu fått flytta, andra är på väg.
Vi har inte råd att äta var dag!
Inte gå till tandläkare när vi får tandvärk!
Inte gå till doktorn, när vi behöver!
Inte råd att lösa ut våra recept!
(Själv har jag fått ärva mina blodtryckstabletter efter en avliden vän)
Man lägger sig med ångest, och man vaknar med ångest. Dag ut och dag in, och hälsan blir sämre och sämre. Mina problem har uppstått som en följd av att jag sedan länge farit illa i den här processen, enl läkaren.
Det är dålig samhällsekonomi att inte ta vara på kunskap och människoliv, och det här kommer att få följder i lång tid fram över. Både för de utsatta och deras familjer…socialt och ekonomiskt.
Även resten av befolkningen kommer att påverkas då detta även leder till lägre löner och sämre villkor, på hela marknaden.
Många av oss har jobbat 30-40 år och behöver alltså inte social träning utan vi vill ha ekonomisk trygghet och vårat människovärde tillbaka!
av: Ewa Green den november 14, 2010
, kl. 2:01 f m
Hej Ewa,
Jag vet hur tungt det är att drabbas stora ekonomiska svårigheter och jag skulle inte ha gett mig in i den här diskussionen om de arbetsmarknadspolitiska programmen om jag inte skulle känna att vi måste hitta lösningar på de problem som vi alla känner till. Jag vet också att det finns aktörer som utnyttjar alla möjligheter som finns för att kunna sko sig på andras bekostnad, men också att det finns seriösa och välmenta aktörer som behöver vår, d.v.s. i det här fallet fas 3′arnas, hjälp med att utveckla program som vi kan ha verklig nytta av. Det är ju trotts allt vi som vet hur vi har det, likväl som att vi vet vad vi har att komma med. Även de mest kompetenta och seriöst engagerade jobbcoacherna, handledarna, m.fl. behöver vår hjälp med att utveckla det vi behöver få ut av dem.
Det är naturligtvis viktigt att den personliga ekonomin inte rasar sönder och samman, men storleken på ersättningen från A-kassa och Försäkringskassa är en politisk fråga som ligger utanför diskussionen om hur vi kan få ut det mesta möjliga av de program, däribland Fas 3, som finns. Självklart har jag också förhoppningar om att diskussionen leder till konkreta förslag på hur programmen kan förbättras. Därför avstår jag från att gå in i en debatt om ersättningsnivåer, åtminstone i denhär diskussionen, till förmån för en diskussion om vår “egenmakt” att göra det bästa möjliga av de möjligheter som vi har att förbättra programmen.
Målet för oss fas 3′are som arbetar inom ramen för det vi kallar Självkraft i Eskilstuna är att jobba tillsammans för att utveckla nya sysselsättningar som ger var och en av oss en dräglig lön, samtidigt som vi kan höja vår livskvalitet just genom att arbeta tillsammans för att återta kontrollen över vår livsutveckling. Det är ingen lätt process och det kommer att ta lite tid för oss att nå våra mål, men om det är något som gruppen är enhälligt överens om så är det att vi har en enorm styrka när vi slår ihop våra enskilda kunskaper, erfarenheter, mm. till gemensam satsning på kollektiv självutveckling … self empowerment, självkraft, självmakt, eller vad man nu än väljer att kalla det. Mångfalden i gruppen med såväl infödda svenskar som personer från Ryssland, Bosnien, Peru, mfl. länder bäddar för en skaparkraft som är svår att föreställa sig för den som inte har upplevt detta i verkligheten, så som vi upplever det varje dag i vår verksamhet.
av: Lars Grape den november 14, 2010
, kl. 8:17 f m
Det där projektet låter jättebra under förutsättning att det leder till riktiga jobb med avtalsenliga löner och att alla som i framtiden anställs i era sociala företag har lön och inte bidrag som ersättning för sitt arbete. Helst ska inte heller befintliga företag som har varit tvugna att skjuta till egna pengar under den fas där man jobbar med planerinng av konceptet inte slås ut när ni startar erat socialaföretag och börjar konkurera
av: susanna svensson den november 14, 2010
, kl. 7:35 f m
Hej Susanna,
Målet för vårt arbete är att starta upp kooperativa företag i formen av ekonomiska föreningar som inte kräver stora kapital insatser. Sedan räknar vi med att anställa oss själva i det kooperativa företaget med sedvanliga löner på samma sätt som man gör i ett personalkooperativ. Vi är ju alla långtidsarbetslösa och därmed berättigade till “Nystarts”-bidragen vilket innebär att vår verksamhet klassas som “socialt företagande”, d.v.s. att samhällsnyttan av att vi sysselsätter oss själva på egen hand anses vara större än den konkurrens som vi utsätter andra företag för. Sedan hör det ju till saken att de företag som vi eventuellt konkurrerar med tillhör den grupp av arbetsgivare som redan har ratat oss som icke fullvärdig arbetskraft, så de lär väl knappast ora sig för vad vi kan tänkas åstadkomma.
En viktigare faktor i den här ekvationen är att ett socialt företag har så pass låga lönekostnader att vi kan utveckla verksamheter som möter upp till en efterfrågan som finns på marknaden, men där det inte finns någon som erbjuder de aktuella tjänsterna p.g.a. av att lönekostnaderna i de vanliga företagen blir för höga för att kunderna ska kunna köpa de aktuella tjänsterna. I det fallet kan vi, sociala företagare, öppna upp helt nya arbetsmöjligheter utan att konkurrera med den ordinare arbetsmarknaden.
av: Lars Grape den november 14, 2010
, kl. 9:59 f m
Lars Grape
Om det är du som är anordnare så antar jag att du får 250 kr per dag för varje FAS3:are, medans vi långtidsarbetslösa får från 4000 – 9000 kr netto (den högre summan om vi är med facket. Som ensamstående så har man att betala hyra, el, bredband, telefon, avbetala lån. Man får INGA rabatter på räkningar om man är ensam. Man får inga lån av banken eller ny hyreslägenhet om man ar arbetslös. Man har inte rätt till semester utan bara *sk uppehåll* om Arbetsförmedlingen godkänner. Samt att nästan inga arbetsgivare vill anställa ngn som har varit arbetslös 450 dagar o kanske mer innan gränsen infördes och om man är 50+ Det är uttnyttjande av arbetslösa slänga in dem i projekt och utföra arbeten där de inte får riktig lön. Många är på arbetsplatser o gör samma jobb som de som har lön, detta är ren förnedring!
av: Lotta B den november 15, 2010
, kl. 1:24 e m
Nej Lotta B, jag är inte anordnare som jag skrev i slutet på blogginlägget. Jag är en helt vanlig Fas 3 som jobbar tillsammans med ett dussintal andra Fas 3′are i ett pilotprojekt som har den inriktningen som jag beskriver i bloggen. Den ekonomiska problematiken är välbekant för oss alla i det aktuella projektet, men det hindrar inte oss från att försöka göra något meningsfyllt av den placering som vi har. Huruvida vi lyckas återstår att se, men än så länge är det ingen av oss som har några planer på att kliva av tåget, vilket framgick klart och entydigt när vi körde igång den här veckans arbete med maxfart på vår kollektiva tankeverksamhet idag.
av: Lars Grape den november 15, 2010
, kl. 1:45 e m
Hej Lars
Jag så din Facebook sida att du är gift vilket gör att du befinner dig i en anna ekonomisk situation än vad vi ensamstående gör. Vi har helt enkelt inte råd att att slösa till på olika projekt som vi har blivit inslängda i av Arbetsförmedlingen och inget har lett till jobb sen 2004 alla var och är 50+ Så att jobba på arbetsplatser bredvid de som har lön är kränkande, Arbetsförmdelingen betalar anordnare 250 kr per dag och per arbetslös och samtidigt så får man inte lönebidrags jobb som ger månadslön pga Arbetsförmedlingen inte har pengar säger de. Räkna ut tex att det är nu 900 Fas3:are i Värmland x 250 kr per dag = 225000 kr per dag som Arbetsförmeldningen i Värmland betalar till anordnare för dessa 900 människor, istället för att de får lönebidrag
av: Lotta B den november 15, 2010
, kl. 4:07 e m
Hej Lotta,
Du har rätt i att den ekonomiska situationen kan vara bättre om man är två än om man är ensamstående, men det innebär inte att vi som är gifta och långtidsarbetslösa kan slå oss till ro med ett välvilligt försörjningsstöd från vår äkta hälft, oavsett om vi är man eller kvinna.
Jag är också personligen tillräckligt bevandrad i hur våra skattemedel förvaltas på alla nivåer inom den offentliga sektorn, oavsett vilken politisk majoritet som styr, för att hålla med dig om att det måste finnas bättre att hantera dessa skattemedel på ett antal områden. Men, beklagligt nog så är det inte mycket som jag kan göra vad avser hur pengarna används i det perspektivet. Däremot, så tror jag fullt och fast på att vi fas 3′are kan påverka vår egen situation genom att jobba tillsammans på det sättet som vi gör i den gruppen som jag tillhör.
av: Lars Grape den november 15, 2010
, kl. 8:37 e m
Hej igen Lars
På det stället jag har varit i över 1 år sitter människor och räknar spikar och lägger i påsar o häftar, jobb som kommunen får från företag och komunen får betalt för dessa sk specialarbetenl. Även tryckeriföretag lämnade in jobb när saker har felhäftats som tex kataloger, broschyrer, då fick vi häfta det rätt. Sen så sitter några nu 1½ år och gör gratulationskort åt sig själva i syateljen som fanns där. Hela dan har de suttit med detta, klippa o klistra glitter, motiv osv Ja, är detta meningslöst arbete? eller något man kan räkna som merit till en arbetsgivaren. Självklart är svaret NEJ samt i vår kommun är det ingen som anställer 50+ Vi är många som har varit arbetslösa sen 2004 o hamnt i fas3 förra året. Man får inga banklån, som arbetslös och ensamstående……..osv man är helt utanför samhället, en arbetslös är inte värd något hos hyresärdar heller Samt en arbetsgivare vill inte han ngn som inte har jobbat på flera år.
av: Lotta B den november 17, 2010
, kl. 3:34 e m
Hej Lotta,
Jag känner en gnista i det du säger och hoppas att vi är rätt många i fas 3-sysselsättningarna som vill göra något konstruktivt för att förbättra läget. Jag och mina vänner i vårt fas 3-projekt gör vad vi kan både för oss själva och andra som vill hänga med oss. Det var därför som vi ställde ut oss på den mässa som jag nämnde i mitt blogginlägg, faktiskt rätt stolta över vad vi har gjort på ca två månader för att förändra läget. Men vi behöver bli fler för att göra ett verkligt intryck. Det är synd att du inte bor här i Eskilstuna-trakten, för då skulle du vara hjärtligt välkommen till oss, om så bara för att ta del av våra tankar, idéer och ambitioner för vårt fas 3-program. Jag säger “vårt fas 3-program” för det är verkligen så vi ser det, och vad det lider så lär flertalet i vårt gäng att dyka upp på såväl Facebook som i bloggvärlden med samma åsikter som jag uttrycker här.
av: Lars Grape den november 17, 2010
, kl. 6:26 e m